Människans bästa vän



Vi binder en krans av minnen det finnaste vi har 
vi vet att de aldrig vissnar hos oss finns du alltid kvar

Jag tog pendeln till Sollentuna i dag, jag var bjuden på Födelsedagskalas och när jag sitter där på tåget nöjd och glad ringer Millan och säger att det har hänt något tråkigt "Rex är död" Jag börjar gråta och alla på tåget stirrar på mig, men killen som sitter mittemot sträcker fram en pappers servett så att jag har något att snyta mig i och när jag kliver av säger han att jag är svart under ögonen och ger mig mer papper att torka mig med.
 
Det är min syster hund som blivit dödad av en bil hemma hos farmor i Hälsningland, hon var hundvakt för hela familjen har varit på semester i Etiopien. Dom kommer hem i morgon och då ligger deras hund död i en kartong i Stallet. Det är så hemskt så jag kan inte ens tänka tanken utan att gråta ännu mer.



Kommentarer
Postat av: Muck

Annette, vilken fin medmänniska du träffade i kaoset som inträffade. Helt plötsligt så stannar ju bara världen när något känslosamt och sorgligt sker. Då spelar det inger roll var man är, tårar bara kommer och man är helt oskyddad och sårbar. Då behövs vardagshjälten, och denna gång på tåget, sittande mitt emot dig. Kram på dig vännen.

2012-01-16 @ 17:27:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0