tettadesign

Varför drar vi till blåkulla egentligen?

Jag hann bara vakna i går morse så hade jag ett  erbjudande 
på mobilen.  Naturligtvis tackade jag nej eftersom jag vet att det är en fest hos djävulen .

Inte många i vår tid kan ana vilken förskräcklig historia som ligger bakom, när de låter sina barn klä ut sig till påskkäringar och med kvast och kaffepanna springa runt i husen och önska glad påsk och få godsaker och frukt..

Till skillnad från andra gamla seder som man snarare vill lyfta fram på nytt, är det väl en evig tur att de gamla häxprocesserna trots allt sedan länge  fallit i glömska.

Våra påskkäringsseder härstammar från en tid då man på fullt allvar trodde
att häxorna med sina trollkonster kunde skada människor och djur.


 
Förklaringen är att vidskepligheten hade blivit invaggad hos alla och satt väl inrotad i folks medvetande och tro.

Alla trodde på näcken, älvorna, tomtar och troll och övernaturliga förbannelser, vare sig de var vetenskapsmän eller fattighjon. Det var på den tiden också en mycket stark djävulstro i kyrkan.

Överallt och hur som helst kunde den onda makten dyka upp för att bekämpa Guds verk och allt som var gott.
Speciellt vid påsken som var den största högtiden. Då bjöd djävulen alla sina häxor på hej dundrande fest i Blåkulla, trodde man. Natten till skärtorsdagen gav de sig av och kom inte tillbaka förrän sent på påskaftonen.

Om vart ordet Blåkulla härstammar ifrån tvistar de lärde. Förmodligen är det samma sak som "Blå kulle" dvs utseendet av en plats långt, långt borta i utkanten, som man endast kan ana i ett blått dis  som är känt för övernaturliga krafter och tillhåll för häxor och djävulen.

Häxorna samlades först i byns kyrktorn. Där gnagde de på kyrkklockorna, trodde man,
eftersom det ska finnas avtryck av tänder i malmen på klockorna i någon kyrka.

Myterna om häxorna är många. De tjuvmjölkade gärna grannens kor genom att använda
sig av den s.k. bjärran. Den bestod av ett ullnystan och genom det stack häxan trästickor som
var brända i bägge ändarna. Hon droppade tre droppar blod från sitt vänstra lillfinger på bjärran,
gick baklänges ut på trappan och slängde den med en ramsa över axeln.
Bjärran susade iväg och skaffade mjölk åt häxan.

Folk var som tidigare nämnt livrädda och försökte skydda sig så mycket som möjligt mot alla onda makter.  De ritade kors över alla dörrar och fönster, lade stål och knivar på trösklarna och i sina sängar.På alla uthustak lade de psalmboksblad och ibland hela psalmböcker.Man trodde också att påskkäringarna kunde komma in genom skorstenen och därför var man mycket noga med att ha spjället stängt



Om en påskkäring råkade fastna i skorstenen skulle man elda med nio sorters lövträd för att röka ut henne.
 På morgonen skulle man däremot akta sig för att elda allt för snabbt. Det hette nämligen att i det hus från vars skorsten det först kom rök på morgonen, där bodde en häxa.

De fanns de som vågade sig ut på kvällarna och nätterna för att försöka få en skymt av en påskkäring på kvast. En del försökte också få påskkäringarna att trilla ner. Man sköt i luften med gevär, därav vårt bruk med påsksmällare.
 
I själva verket har häxor absolut inget med djävulen att göra. Djävulen tillhör de kristnas tro, men finns inte alls med i häxans livsåskådning ...bara lite.

Målningar av John Bauer

John Bauer, född 1882 Småland, död  1918 på Vättern

John Bauer antogs redan vid 18 års ålder till olika konstskolor i Stockholm.  Han började redan 1907att illustrera sagosamlingen bland tomtar och trolla och räknades snart som Sveriges främste sagottecknare.
 

Vid flytten från Bunn i Småland  drunknade John Bauer (36 år gammal) med sin maka Esther Ellqvist och deras treårige son Bengt, kallad Putte, då ångaren per Brahe förliste under en höststorm. Det skulle senare visa sig att de symaskiner från Husqvarna som fanns ombord var fellastade och inte tillräckligt fastsurrade vilket fick förödande konsekvenser i den hårda stormen. Ombord fanns 16 besättningsmän och 8 passagerare. Ingen av dem överlevde. Fyra år senare bärgades Per Brahe och familjen Bauer begravdes på Östra kyrkogården i Jönköping. Den tragiska båtolyckan blev mycket omskriven i tidningarna vilket tillsammans med den uppmärksammade bärgningen bidrar till John Bauers berömmelse.